Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 50. Märta Åviks och Dorothy Buffertons sista ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
ledning förmoda, att ni upptar denna min fråga på
det rätta sättet. Det är nog med er som med mig; ni
har gått och väntat på det avgörande ordet.
— Brukar man inte vara kär i den, man skall gifta
sig med? frågade fröken Åvik.
— Givetvis, svarade ingenjör Planertz. Utom allt
tvivel! Jag är ingen vän av starka ord, men jag anser
mig ändå tryggt kunna säga, att jag håller av fröken
Märta. Sedan jag nu förklarat detta, kan jag i
samband härmed icke underlåta omtala för fröken Märta,
att jag i dagarna avslutat ritningarna på en
villabyggnad intill staden. Tolv rum med alla
bekvämligheter jämte extra stort brygghus, kombinerat med
vedkällare. Jag säger det, som sagt, endast i förbigående,
och nu har jag uttalat mitt avgörande ord. Vill nu
fröken Märta säga sitt.
— Brukar man inte vara kär i den, man skall gifta
sig med? frågade ånyo fröken Åvik, som liksom kände
sig bortsläpas av den envise ingenjören.
— Jag sade ju. yttrade ingenjör Planertz med det
största lugn, i det han upptog en sextonbladig
pennkniv med öronpetare och specialkorkskruv för att med
ett av knivbladen snoppa en cigarr — jag sade ju, att
jag håller av fröken Märta.
— Men jag då, utbrast fröken Åvik och såg stadigt
upp. Men jag då?
Hon var alldeles röd i ansiktet.
— Skulle mina känslor till äventyrs vara
obesvarade? frågade ingenjören leende.
— Jag högaktar ingenjör Planertz, fortsatte flickan.
Det är allt vad jag kan säga. Jag högaktar er, och
därmed är det sannerligen slut. Ingenjören kan gärna höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
