- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
557

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 50. Märta Åviks och Dorothy Buffertons sista ord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

557

vilken hennes vrede endast kunde slå små gnistor men
icke krossa, och som tycktes vara i växande, ju större
motståndet blev. I sin uppjagade fantasi tyckte sig
flickan se ritningen till villabyggnaden, dit hon en
gång skulle släpas med bakbundna händer. Det var en
ritning liknande den, fadern en gång visat henne, då
fabrikören skulle bygga ett hus; en ritning med långa
linjer, småstreck och prickar. Centrum i hennes
fantasiteckning utgjordes av villan med de tolv rummen och
de betryggande avloppsförhållandena samt en balkong,
mot vars räck Märta Åviks egen gestalt syntes stå,
nödtorftigt uppdragen i profil, med handen utefter
klänningen och med en prickad alternativ arm, som
sträcktes ut i luften. Under den paus, som uppstod, tänkte
Märta på vad hon härnäst skulle säga. Men när hon
funderat ut detta, sade hon i stället något, som hon
alls icke tänkt att säga.

— Nu går vi ned. Detta blir alldeles för långt och
alldeles för kallt. Det skymmer ju snart. Jag har
ingenting mera att säga, ingenjör Planertz.

Nedstigningen för berget började under en ny
tystnad, som föreföll fröken Åvik mycket mera än hotande.
Denna tystnad skulle hon gärna ha hört brytas av en
åskskräll; i denna skymning skulle en blixt mellan
träden ha verkat förlösande på henne. Ingenjör
Planertz teg alltjämt, medan de passerade vattenfallet,
som var en bäck, för tillfället ansvälld av
nederbördsvatten, och han teg allt fortfarande, när de kommo
till alléns första träd, vars knoppar icke ville slå ut
på grund av förändringarna i Golfströmmen. Icke ett
ord blev sagt å någon sida, förrän paret kommit ned
på gatan intill Café Merkurius. Ingenjör Planertz stån-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free