Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 50. Märta Åviks och Dorothy Buffertons sista ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
560
Hedvig började omedelbart att stilla rabbla:
Kap. tjugutvå.
Dorothy Buffertons sista ord.
— i det han närmade sig med ett mörker över
pannan, som om detta mörker varit en åkssky —...
— Åkssky, avbröt Alma. Vad säger hon, flicka?
— Ja, minsann står det inte så, svarade Hedvig. Men
kanhända att det skall vara åsksky. Ja, naturligtvis
skall det vara det...
... som om detta mörker varit en åsksky.
När Dorothy nu uti den dubbla belysningen från
slottsfönstren och aftonhimlen upplyfte sin panna,
kunde en osynlig betraktare hava utbrustit: en äkta
Buffertonl De förnämt uppvinklade ögonen under
ögonbrynens bågar jämte den äkta grekiska näsan
samt en mun, vilken kunnat locka änglar att utföra
förbrytelser endast för lyckan att hava förvärvat en
kyss av densamma, allt detta betraktade greve Cyrus
med vällutiga blickar. Han ämnade nu att injaga
skrämsel hos fröken Dorothy. Till följe av detta hans
beslut utförde den listige ädlingen en röle, väl passande
för en natur, så uppfylld av skurkaktighet som hans.
”Allt väl, icke sant”, sade han med sammanpressade
käkar. ”Ni, sköna Dorothy, tror Eder måhända kunna
spela topp med mig. Men däri har ni misstagit Eder,
det vill jag icke undandölja för Eder. De blickar, ni
givit åt mig vid flerfaldiga av mig icke avglömda
tillfällen, hava varit vägledande för mig, och kommer
jag nu för att kräva ut Eder hand.”
Dorothy Bufferton, över vars panna icke en skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
