Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 51. En störd idyll vid Ludvig XVI:s hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
ningen skruvade på vattnet av alla krafter, så att det
forsade i baljan, ty han fick härigenom en strålande
vision av ett glittrande fontänregn mot en bakgrund
av träd, klippta i fyrkanter och med ljusblå dimstråk
omkring. Det var liksom ett gnol i luften av vackert
tal och glada skratt; det fanns en nådens värme i det
glimmande solskenet i parken. Men obunden av rum
och tid, vilket är drömmarens företräde, var Josias
strax i sina tankar intill ruddammarna vid Lilla
Trianon.
— Ah, de små rudorna! Ah, dem matar ers
majestät med sina egna sköna händer I
Just som han mumlade dessa ord, greps han av en
djup vemodskänsla, som liknade en kärlekssmärtas;
han blickade upp och hörde i detsamma snöret rappa
flaggstången, såg den oroliga ärlan, de svarta
brandhinkarna och den långa räddningsstegen. Han kände
häftig olust, ur vilken växte fram en brinnande
orosiver, som förvandlade allt, kom allt skönt att falna
inför hans syn. I de vackra anletena stirrade förskrämda
blickar, och nyss så röda kinder blevo bleka. Hans
majestät hastade förbi; Josias varsnade en skymt av
den bakåtlutande pannan, den böjda näsan och den
mäktiga dubbelhakan. Det var som om något i hans
själ ropade på honom att hjälpa.
När därför tvättgumman åter kom ut för att
inspektera det stora bykkaret, som stod till tätning och rann
i alla fogar, gjorde Josias henne häftigt uppmärksam
på nödvändigheten av att strax bispringa den
nödställda konungafamiljen. Hans svårbegripliga gester
och hans mummel lämnades av den gamla kvinnan
obeaktade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
