Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 63. ”När träden ha slagit ut — mörk karlsperson med svart arbete — en blank metallvara...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600
på kaffe och kringlor, smörringar och pepparkakor,
möjligen ett glas konjak, och att han därefter finge gå
sin väg. Att han därefter finge gå — med nya friska
sår i stället för de gamla, som nästan hunnit att läkas.
Hade han glömt att ingenjör Planertz ...
Plötsligt föll Cellos blick på ett gult taffelpiano med
utskuret notställ. Som om han varit en synål och
taffelpianot en magnet, drogs han dit, tog hastigt
ett par steg framåt för att läsa firmanamnet ovanför
tangentraden. Jovisst! Där stod mycket riktigt
Gebrü-der Max, Dresden. Utan att bli egentligt skakad över
upptäckten kände dock den unge mannen, att han fick
en stöt, ty taffelpianot var på pricken likt ett annat
taffelpiano, vars alltför lätt nedtryckta, urgrävda
tangenter en gång vid ett dystert tillfälle i hans ungdom
ljudit av Nordqvists sorgmarsch. Cello erfor en
egendomlig känsla av att befinna sig i samma pinsamma
situation som den gången, fastän kvinnobilden, kring
vilken dessa betraktelser rörde sig, var en helt annan.
Att Gebrüder Max, Dresden, vid ungefär samma
tidpunkt levererat en mängd taffelpianon av samma
utseende till skilda familjer i landet, däri låg ju intet
märkvärdigt, men Cello kunde i alla fall icke hålla
tillbaka visionen av den gamle amatörmusikern med
silverdosan; han nästan väntade att få se gubben träda
in livslevande, stryka sina grå mustascher och
marschera fram och tillbaka på golvet, kommenderande:
— Seså! Två. Tre. Fyr. Rattapom! Två. Tre. Fyr!
Rattapam! Två. Tre. Fyr.
— Nej, se goddag, herr Erlandsson! Det var
längesedan jag såg er, hälsade fröken Märta Åvik.
Rak som en spik stod Cello inför den unga kvinnan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
