- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
604

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 63. ”När träden ha slagit ut — mörk karlsperson med svart arbete — en blank metallvara...”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

604

var så sant! Jag har det borta hos guldsmeden. Det
var bara den lilla öglan, som skulle sättas ihop.

— Äe, milde skapare, milde välsignade söte. due
har väl inte slagit sönder det?

— Visst inte lilla mormor, visst inte. Det var bara
den lilla öglan, den lilla öglan ...

— Nåe, lilla, olyckliga due. Äe, så lessamt detta var,
jämrade sig den gamla. Nåe, när får du det tillbaka?

— Det får jag säkert snart, svarade Märta, i det hon
svepte filten bättre om den gamlas styva ben och på
allt sätt sökte att lugna henne. Detta lyckades hon
också med till sist, dock sedan hon först bestämt hade
lovat Lilla Mussy, att klenoden skulle förevisas för
henne senast morgonen därpå.

— Himmel, mumlade flickan, då hon åter gick in
till den väntande herr Erlandsson. Lilla Mussy tycker
jag så mycket om, men hon gör mig alldeles tokig.
Lilla Mussy gör mig olycklig. Jag blir till slut en dålig
människa...

När fröken Åvik återkom till förmaket, fann hon
herr Erlandsson försjunken i betraktande av ett
skogslandskap med en mjölkvit fors och ett litet vattenhjul.
Cello betraktade verkligen tavlan, men han såg den
inte. Han såg endast fröken Åvik överallt, i tavlan, i
pianot, i blomman och solen.

— Nu är jag här igen, meddelade fröken Åvik. Jag
beklagar att det dröjde något länge.

— Bevare oss väl, svarade Cello, på sitt förbindliga
sätt. Tiden har gått så fort. Jo, fröken Åvik frågade
ju mig om de stulna sakerna.

Fröken Åvik såg forskande på honom med de mörka
ögonen, men avbröt honom icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free