- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
622

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 55. Smedjan och Trädgården — Junker Morgonröd och Nattens Drottning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

622

gossen, att han gick på kolstybb och slaggstoft i en smal
gång, och plötsligt lade han märke till att en
rektangel var uppritad i den mörka luften framför honom,
alldeles som med de finaste streck på en svart tavla.
Strecken voro icke vita, utan de lyste som av ett grönt
solsken eller av en grön bengalisk eld. Nu bullrade
kamraten framför honom; en port slogs upp. Alldeles
bländande i sin yppiga grönska och beglänst av det
klaraste julisolsken, låg en liten trädgård framför de
två gossarna. Synen verkade överväldigande på
Bengt, särskilt som den uppenbarat sig så oförmodat.
Det var något strålande i tavlan med dess höga,
förvuxna blomsterstänglar, dess yviga trädgårdssängar,
dess fladder av vita fjärilar runt omkring, medan
ihållande lärksång hördes ovanför, och hela den lilla
örtagården susade vid en mumlande sång av flugor,
bin och humlor.

Denna uppenbarelse glömde Bengt aldrig mera i
livet.

Han hade lagt märke till att minnesbilden från
smedjan och trädgården framkallats för hans inre syn
några gånger, då han efter mörk ledsnad hade blivit
tröstad eller häftigt glad. När han nu kom från sitt
möte med fröken Åvik, kände han samma känsla av
ljus, som han känt den gången i smedjan, framför den
öppna lilla trädgårdsporten, eller i varje fall en med
denna känsla så starkt besläktad, att en grann tavla
sken i hans inbillning och med sin glans färgade hela
Cellos omgivning under hans vandring genom gatorna.
Ett vänligt vemodsljus vilade över de mest vardagliga
ansikten, han såg på sin väg. En poliskonstapel, som
gick med tung långsamhet och svängde ett par stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free