Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 56. Tvà specialister på begärelser i en skjuts, som välter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
636
är skamligt! Jag vill endast tillfoga ett kraftigt: vet
skäms! Vet skämsl
Albin vände på sitt lurviga huvud och såg ut som
en våt hund.
— Jag är mer ledsen, jag, för att Holmén har
kommet i olycka, sade han. Halvlitern tänker jag inte alls
på. Den gick all världens väg, och del var väl meningen,
att jag ingen frestelse skulle ha, fastän jag försökte å
ta me mej en till hemmet. Men Holmén —■ jag är så
lessen, för att Holmén har skadat sej. Va ska ja göra,
va ska ja göra?
Och han såg sig omkring med en barnslig bedrövelse
i sina små vattniga ögon.
Under det att en gråpudrad karl från stenkrossen
hjälpte kusken att spänna ifrån den vettskrämda
hästen, stödde Albin herr Holmén, som hoppade fram
på ett ben, mot en lång, röd tvåvåningsbyggnad, vilken
låg i närheten av vägen. Framför byggnaden syntes en
flaggstång på en plan.
— Det är ett vilohem, det där, upplyste
skjutskarlen, som nu upphunnit de båda vandrarna, det är
Skogshemmet.
— Där finns väl antagligen en sköterska, var allt
vad herr Holmén yttrade, innan han kom fram till
gårdsplanen.
Det jäste av vrede inom den unge pedagogen, när
han tänkte på vad han hade sagt till Albin och vad
han ytterligare ämnat saga om ”renat och hoppfullt
sinne”, i samma ögonblick olyckshändelsen inträffade.
Han ville, han måste hålla ett strafftal till den
omoraliske reskamraten. Ur byggnaden skyndade en
mansperson och en kvinna i ljusblå klänning med vitt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
