Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 57. Botgöraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
förödmjukelser lyckats erhålla för att kunna reparera
sin ställning, växa med en rent kaninartad yppighet,
som tycktes skvallra om riktig drivhusvärme. Bittra
tankar hade därför herr Holmén bestått fondmäklaren
utan att tänka på att han först borde vända
förebråelsens spjut mot sitt eget hjärta.
När folkskolläraren nu plötsligt stod öga mot öga
med den bleke Petrus Anker i den gamla ulstern, hade
han också ett ögonblick känt vredens låga flamma
upp, men den dämpades strax, då han hörde denna
röst av ve och mörker tala. Dessutom blev Holmén
oroad, av ulstern och det lilla mjölkglaset, vilka båda
ting i detta sammanhang verkade fantastiska och
skrämmande.
— Goddag då, herr Anker, hälsade herr Holmén.
Hur står det till?
Fondmäklaren såg forskande på folkskolläraren och
svarade efter ett ögonblicks tystnad:
— Med mig är det allt väl. Jag endast önskar, att
det vore så med alla. Jag har fått mitt.
— Det har jag också, svarade herr Holmén och log
matt. Jag undrar just, om Västerviks Sågblad gick upp,
sedan jag lämnade dem? Det kan jag just undra,
— Sågblad, röt plötsligt fondmäklaren och höjde
sin darrande hand mot det låga taket. Västerviks
Sågblad I Nämn icke dylika förbannade ord och säg för
resten ingenting om aktier, ty sådant skall vara dött
för mig.
— För mig är det inte dött, svarade herr Holmén
med en röst, vari vemod och förebråelse blandade sig
till ett sällsamt välljud. Nej, det är minsann inte dött
alls!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
