Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 57. Botgöraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
642
stego, ty de trodde på mig, som om jag varit Gud själv.
Och jag log tillbaka och jag njöt utav livet som av en
frukt, och jag trollade i de finaste familjer. Sedan kom
fallet, och det var mångdubbla bottnar på börsen.
Ibland var det, så att man baxnade, och till sist föreföll
det, som om de skurit av linorna på en hiss. Hisskorgen
rasade ned, och så hade vi äntligen nått den riktiga
botten.
— Liknelsen är utan tvivel ganska träffande,
inflickade herr Holmén. Den är icke glad, men den är
verkligen träffande. Men vad sade då middagsbjudarena?
Då blev det väl slut med champagnen då?
— Ja, då blev det slut med champagnen. Tänk, när
jag förr gick ifrån en teater och mötte folk på
restaurangen efteråt, frågade alltid en kör av röster: ”Nå,
hur slutade det?” ”Det slutade väl”, svarade jag, ty
jag trodde verkligen, att de menade teaterstycket. Men
de menade efterbörsen. Nu, när fallet skett, såg mig
ingen på restaurangen, och de rörde knappast vid
hattbrättena, när jag hälsade på dem i spårvagnarna. De
rände i banker, och man kunde se en sådan svart
folkrörelse på torget emot klockan två på middagarna, att
det mest var som ett upplopp, när de sprungo kors
och tvärs med sina eländiga omsättningsreverser. Jag
låste in mina trolleriapparater, ty redan då började jag
att få en annan livsåskådning, än jag haft förut. Jag
tänker nog, att det är en hel del människor, som nu
har fått andra synpunkter på livet, än de hade då.
— Förvisso! Men fastän jag ju givetvis icke tvivlar
på herr Ankers ord, förvånas jag likväl över att
vännerna verkligen kunde vara så lågsinnade, att de icke
bjödo herr Anker vidare. Var det verkligen så? Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
