- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
646

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 57. Botgöraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

646

aftonen kom in på en minut i en lätt skogsdoft. Herr
Holmén bröt tystnaden:

— När herr Anker lämnat den olyckliga
bankirfirman, vart bar då färden?

— Jo, svarade ögonblickligen fondmäklaren, som nu
åter var laddad och ivrig. Det skall jag säga. Jag hade
gjort skulder och även fått betala för aktier, som icke
blivit inlösta. Dessutom hade jag varit delägare i ett
bolag, men det enda jag nu minnes av detta olyckliga
företag, det var likör och konjak. Det var alltid likör
och konjak på sammanträdena. Jag var inte bara
fattig utan mera än så, för jag ägde mig inte själv.
När allting nu gått omkull, reste jag på måfå upp till
Stockholm, egentligen för att söka få en kontorsplats.
Där träffade jag emellertid en gammal skolkamrat,
som hade ett institut för karaktärstolkningar på en
station i närheten. Han hade just högsäsong då. Det
var på höstsidan. Jag vet inte varför folk önskar veta
mera om sina karaktärer på hösten och vintern än
på sommaren. Men det var så i hans bransch. Först
drog jag mig rädd tillbaka, när han bjöd mig en
blygsam anställning på institutet. Jag skall säga, att jag
ju fått litet uppfostran av en hederlig far, fastän ödet
drivit mig i olyckan. Den slags affär tyckte jag
emellertid inte om; den föreföll mig att vara något
hum-bugsartad. ”Jag förstår dig”, sade den piggögde vännen,
en mycket liten men ofantligt klipsk karl. ”Du tycker
förstås, att jag är en skojare”, sade han. ”Nej, Gud
bevare mig för det”, svarade jag och ljög honom med
klart öga rakt i ansiktet. ”Det är alls inte något skoj
med min affär mer än vad som är brukligt i världen”,
försäkrade han. ”Vill du, eller vill du inte?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free