Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 60. Florinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680
det, Tanklösheten, Stora Skammen och Junidemonen
med flera papper. Utav de övriga pojkar, som voro
anställda på kontoret, fanns det ingen, som han ansåg
värdig det förtroende, han en gång givit åt Ivan,
varför han alltså satte sitt hopp till en av de ynglingar,
vilka efter annonseringen skulle infinna sig såsom
sökande.
En vinterdag, då Karl Ludvig klockan nio på
morgonen skulle gå upp till kontoret, var trappan fylld av
en skara stojande pojkar, vilka trängdes och knuffades
så mycket, att kamrern nästan höll på att icke komma
fram. Då Karl Ludvig boxat sig upp i vestibulen,
överblickade han denna livliga ungdomshär, i vilken var
och en åtrådde den omannonserade platsen. När
kamrern då med tankfulla ögon mönstrade skaran,
lade han märke till en pojke på ungefär sexton år,
ganska liten och bred till växten, med blek hy, trotsiga
ögon och en stämma, som överröstade alla de andras.
Denne pojke fäktade med armarna och hojtade åt
kamraterna:
— Stilla däri Ser ni inte att det är en fin herre, som
kommer! Håll er lugna! Låt bli trappfönstret! Du
spottar på golvet, Emil o. s. v.
Karl Ludvig blev intresserad av det livliga
människoexemplaret, och när han sedermera inne på kontoret
gjorde sin generalmönstring, underkastade han
särskilt denne gosse ett ingående förhör.
— Va hetter du, min pöjke? frågade Karl Ludvig.
— Florinus, blev svaret.
— Va hetter du te efternamn?
— Stoltz, svarade pojken.
— Far å mor lever?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
