Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 60. Florinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
— Ja då, svarade Florinus. Mamma har mangel.
— Din pappa då? fortsatte den grundlige
människoforskaren.
— Han arbetar ute i stån.
— Va ä de för någet arbete han har där, min lelle
pöjke?
Vid denna fråga började den brede och satte pojken
att hiva med armarna, som om han kastat undan
ved-klabbar; han tycktes också draga i rep och taga emot
paket från en annan person, varefter han svarade:
— Han hjälper till med lite utå varje.
Sedan Karl Ludvig ställt ytterligare några frågor till
den unge Florinus Stoltz, beslöt han sig för att antaga
denne till springpojke, särskilt som gossen tycktes vara
ofantligt vaken och arbetshungrig. Florinus trädde i
tjänst och syntes till en början taga befälet över de
andra pojkarna på kontoret, men så småningom gick
det emellertid upp för Karl Ludvig, att gossen icke
motsvarade hans ljusa förväntningar; Florinus
försummade sig flera gånger och fick mottaga förebråelser,
men eftersom han vid ett tillfälle ordentligt passat på
Stora Skammen, lät Karl Ludvig tillsvidare udda vara
jämnt och manade pojken att rättvist dela arbetet
med kamraterna, vara plikttrogen o. s. v., vilket allt
Florinus under en mängd armrörelser och utrop
försäkrade att han redan var, liksom han i fortsättningen
ämnade förbli det. I december skulle det farligaste
av Gyllene triangelns ledsamma papper, Glädjens
bödel, skötas om, och ehuru konsortiets sorgeaffärer
numera voro förhållandevis lättöverkomliga, medförde
dock varje sådan pers en liten smula oro, vilken skulle
kunnat kallas ett nervernas eko av den forna skräcken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
