- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
694

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 61. Vill ni se mina lejon?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

694

— Dig? frågade Cello och betraktade med snopna
blickar herr Olsén, som tydligen velat spela en liten
komedi med fästfolket och på förhand reserverat
platser till aftonens representation. Det blev emellertid
icke något tillfälle för den förvånade att anställa några
betraktelser i ämnet, ty sällskapet hade nu nått tältets
inre öppning, där ett stort grönt draperi veks åt sidan
för dem. I detsamma brakade det till i den trettio man
starka orkestern tätt under taket, och en stolt, på
ståtliga skrällar buren marschmelodi fyllde tältet.
Kapellmästaren arbetade med sin pinne, ömsom
hotande de stora bastuborna, ömsom vädjande till de
smäktande tenorbasunerna, ömsom fördömande de
impertinenta pickolaflöjterna, som i nedrig
närgångenhet höjde sina ligistvisslingar över de andra värdigare
stämmorna.

Det var en äkta cirkusmusik, som förmådde de döda
att stå upp ur sina gravar — för länge sedan döda
minnen från hemstaden, där sköna världar en gång
öppnat sig för den lille Bengt Erlandsson bakom en
våt tältduk. Redan i dörren, då doften av söta
cigarretter, sågspån och hästspillning förtätats, greps Cello
av samma stämning, som han nästan alltid erfor vid
besök på en cirkus. Ur sågspånet reste sig bilden av en
liten pojke med stor sjömansmössa, prydd med tre
stjärnor; gossen var klädd i en grå blus, vars säck kring
midjan tyngdes av medförda äpplen. Det var han själv
som barn. Han hade fått följa med den fattige
bastubs-blåsarens son, ty cirkussällskapet hyrde sin orkester i
staden; de båda pojkarna fingo sitta långt framme på
en bänk under musiken. Vilken vemodig lycka att få
betrakta dessa framstående män och kvinnor, granna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0708.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free