- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
698

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 61. Vill ni se mina lejon?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

698

förvånades han icke så mycket, då han sedan gammalt
visste, att Olsén med sin käcka läggning kunde skaka
av sig obehag, som om de varit vattendroppar, och
gripa tillfället i flykten utan alla fördomar.

— Du är en prima karl, Olsén, betygade Cello. Det
tycker Märta ocksål

— Nu är det tio minuters paus, avbröt herr Olsén
det intressanta samtalet. Han vände sig därefter till
det förlovade paret, bugade sig lätt och inbjöd leende:

— Vill ni se mina lejon?

Det händer ju så ofta, att människor skakas av en
erinrings glimt, utan att de kunna gripa fatt bilden,
som ljuset tyckes vilja bestråla. Så kan man komma
till en väg med en ensam byggnad, och fast man vet
sig icke ha varit där förut, väckes ett minne av att man
ändå har varit där. En annan gång yttrar en alldeles
främmande person i en folksamling några ord, som
på samma mystiska sätt framkalla ett halvt minne.

— Han har sagt det där en gång förr till mig. Men
jag känner ju honom inte. Har jag träffat den där
mannen i en föregående tillvaro?

När nu herr Olsén till de nyförlovade riktade sin
inbjudan, stelnade Cello ett ögonblick, och hans tankar
lyste som en blindlykta på en stor mörk gård. En
ljuspelare flyttades hit, en annan flyttades dit, men han
kunde icke återfinna uttrycket och placera det i den
miljö, där han en gång trodde sig ha hört det fällas.
Tankspridd betraktade Cello den stora kungstigern,
som hög och ormmjuk gick sin ängsliga gång från den
ena ändan av buren till den andra; tankspridd såg han
in i de grymma, bärnstensgula ögonen, som kastade
sina fjärrblickar, i vilka ingen tanke kunde läsas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free