Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 62. Ärans man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704
gubbe i väg. Han hade skärmmössa med en pappersros,
och han var inte riktig, men jag sprang fatt honom
och högg honom i ryggen. Stopp, din tosing, ropa jag,
men han bara viska tillbaks: säj ingenting, men jag
ska in och hämta mina minnen! Men det fick han
inte, förstås. Men jag fråga honom, vad det var för
någet han skulle hämta, och då börja han grina precis
som en liten unge och slog sig för bröstet, så att det
skrällde i hela skrotten på honom: Det var hennes visa,
sa han. Det var hennes lilla visa!
Men det var omöjligt att få ur honom mer än bara
det, att det var hennes visa. Han sa, att han hade varit
anställd vid hovet, men det var ljug, för han hade bara
varit en drevkarl vid en kronepark, där de jagar, och
han sa, att han hade ett papper från en fin hovdam.
Vilken, fråga jag. Det gör detsamma, sa han, och han
satt där och runka på huvet, och ellen sken, som om det
varit på ljusan dag, och till sist braka det igen liksom
på domedags otta, och det blev svart ett slag, men så
blev det rött igen och spruta ell överallt, och vi fick
hugga skog omkring. Men gubben, som hade mössan
med pappersrosen, satt och såg ut som om ingenting
varit. Han bara sa, när hela huset brände opp: Där
brann hennes visa, hennes lilla visal
Jag fick beröm för räddningen, och föreståndarn sa,
att Albin skulle hatt belöning, men det kan kvitta, när
en annan ändå inte kunde rädda undan deras
värdesaker.
Jag hugger ved i dag och skall grava på måndag
ined hälsningar från sonen
Albin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
