Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 63. Från bokhandeln, genom spåkvinnans hydda till gallergrinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
709
tyckte fröken Åvik. Så behöver vi inte bulta så mycket
på dörren.
När Cello och Märta Åvik anlände till baksidan av
huset, funno de köksdörren stående öppen. Med
tveksamma steg trädde de in över de två stora
trottoarstenarna, som utgjorde trappa, och stannade i
dörröppningen till det tämligen stora köket, som även gjorde
tjänst såsom bakstuga åt fröken Tornej.
— Hon är inte här, viskade fröken Åvik. I dag är det
emellertid inte alls hemskt. Men du skulle minsann
vara med en mörk kväll. Då är det mystiskt, ska du
tro!
— Jo jo, svarade Cello, med alla uttryck av hädiskt
tvivel spelande i sitt ansikte. Jo jo men, mycket
mystiskt.
Solen glimtade in i fröken Tornejs kök, där ingen
levande varelse syntes till. och dess strålar lyste upp
en brun deg, som svällde i ett väldigt tråg mitt på
golvet; denna deg skulle inom kort förvandlas till de
berömda mjuka pepparkakorna. Fröken Åvik
knackade på en dörr, och strax hördes tunga steg. Med
häpnad iakttog Cello den jättelika kvinnan, som nu
trädde inför hans ögon med en korslagd schal över
bröstet. Fröken Tornej rökte på en liten svart
cigarrstump och blickade genomträngande på det unga
paret, i det hon hälsade med en kall och sträv röst:
— Vem sökes?
— Känner inte lilla fröken Tornej igen mig? frågade
fröken Åvik inställsamt.
När Cello hörde sin fästmö kalla fröken Tornej för
”lilla”, kunde han knappast låta bli att skratta högt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
