Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 63. Från bokhandeln, genom spåkvinnans hydda till gallergrinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
eller mörka damerna. Under tystnad gick paret ut,
Cello med en mjuk pepparkaka instoppad i
manschetten, ty han hade lovat sig själv och alla himlens
makter, att denna pepparkakssort, vars tillverknings
djupaste hemligheter han nyss blivit invigd uti, icke skulle
komma över hans läppar. När fröken Tornej hade
bjudit, ville den unge mannen ändå försöka att vara
artig, och därför hade han tagit det bjudna brödet,
gömt det, men icke ätit det.
De gingo sakta mot staden, togo en krokig genväg för
att komma till kyrkogården, där fröken Åvik skulle
avlägga ett besök vid broderns grav, och vandrade
fram under tystnad.
— Bengt, sade plötsligt fröken Åvik med mulen
uppsyn. Jag undrar, om du verkligen tycker om mig?
— Hur kan du? utbrast Cello, medan han i
detsamma singlade slant med fröken Tornejs mjuka
pepparkaka, som studsade fram över en kortklippt,
grön utmark.
— Ack, sade fröken Åvik. Hon hade minsann så
mycket att säga om flera ljusa och mörka damer. Ja,
det hade hon. Vad vet man?
— Det fattas bara detta, brusade Cello ut. Det tjocka
oraklet kan väl ändå inte ...
Det replikskifte, som härpå följde, blev emellertid
inte långvarigt utan måste avbrytas på grund av de
livliga ömhetsbetygelser, som utväxlades i omedelbar
närhet till en väldig nyponbuske. Arm i arm drogo de
vidare i frid och inträdde efter en halvtimmes
promenad på den svala kyrkogården.
Här drog ett sakta och långdraget sus genom de höga
trädens yviga och mörka kronor. Eljest hörde man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
