- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
719

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 64. Södermans bröllopsmarsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

719

ägde en stark känsla för den kyrkliga lyriken och
stämningen och framför allt en sann kärlek till den
religiösa musiken. Han var en i sina bästa ögonblick
högeligen inspirerad musiker, och vid sådana tillfällen
reagerade för toner och tempoanvisningar denna tunna,
fläderlätta kropp med häftiga, ormlika rörelser över
tangenterna ungefär som en människa, när hon
genomströmmas av kraften från ett starkt elektriskt batteri.
Hans kropp kunde bäva och falla ihop för en
mästar-vändning, och han kände sig ibland lyftas på en flock
silvertoner, liksom buren av änglahänder, medan ett
ljuvt sorl fyllde kyrkan och åhörarnas tankar löstes
upp i drömmar omkring altartavlan i koret.

Det hade icke ofta hänt, att den plikttrogne
orgel-tramparen försummade sin tjänst; i ordinarie fall
hände det aldrig. Men vid ett par extra tillfällen hade
han kommit, ena gången i allra sista minuten och
andra gången några minuter för sent, vilka
försummelser förorsakat organisten oerhörda själsmarter och
berövat honom inspirationens fröjder vid orgeln. Det
behövdes därför icke en lång väntan i dag, för att den
gamle tempeltjänaren skulle befara det allra värsta.

— Han kommer inte, gruvade sig den gänglige
mannen, medan kyrkosångarna en och en droppade
in på läktaren, vördsamt hälsande sin ledare. Nej,
fortsatte han, det är något som säger mig, att han inte
kommer.

I detsamma stod vid organistens sida en gammal
bekant vän; den gänglige musikern igenkände genast
redaktör Fogels milda röst och människovänliga
ansikte med de ljusblåa ögonen och det blonda,
kortklippta skägget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0733.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free