Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 67. Den blomstertid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOSJUNDE KAPITLET.
Den blomstertid...
Sabbatsbrytande bin flyga omkring i den gamle
bibelkritikerns stora trädgård en sommarsöndag.
Gubben Borg är sysselsatt med en stor grön vattenkanna,
ur vars stril glittrande bågar kastas ut på yppiga
blomstersängar och vajande köksträdgårdsväxter. Under
den gamle herrns vita valrossmustascher hänger en
svart och krokig pipa, som häftigt släpper ifrån sig
ljusblåa rökpuffar.
— Hör nu, herr Thun, ropar gubben Borg och gör
ett inlägg i en nyss påbörjad diskussion om Moses på
berget. När Moses kom ner från berget, var han
alldeles röd i ansiktet. Hans ansikte sken, står det. Tacka
för att det sken, då han hade fått brännblåsor i det;
de hade ju experimenterat med sprängämnen däruppe.
Hans bror, som kom bort på berget då? Vart tog han
vägen? Sprängd i luften, förstås, för de kunde inte
handskas med krutet på den tiden riktigt. Det var
alldeles för nytt för dem, se. Moses visste i alla fall, vad
han gjorde, och han var en ovanligt klyftig karl, det
är säkert det. Och lika styv var han, när han skulle
föra folket över Röda havet, för han hade väl reda på
ebb och flod, se. Han var lika mycket skeppare som
landkrabba, skall jag säga herr Thun!
— Så var dock förvisso Moses en stor gudsman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
