Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
gifva kvinnan en viss ensidig och väl
kring-skansad del och dessutom ej vilja medgifva
henne vare sig värde eller salighet, se, då reser
det sig åter stolt inom mig, och jag ropar, om
ock tyst, på rättvisa och billighet." Om Hertha
säger hon: "Hertha är mitt första, men icke
mitt sista ord i min frihetskamp för mitt kön.
I det första har jag uppträdt polemiskt. Jag kan
slippa det härefter — mot det sunda förnuftets
och den kvinnliga naturens föreskrift."
För att Fredrika Bremer icke nöjde sig
med att "ropa tyst", för att hon modigt,
kraftigt och målmedveten satte handen till plogen
och ledde kvinnorörelsen in i den fåra hon gjorde,
är den svenska kvinnan framåt genom tiderna
skyldig henne beundran och tacksamhet, den goda
gamla "mamsell Fredrika".
II.
De ideer Fredrika Bremer framlagt i Hertha
buro inom sig rättfärdighetens frö, och därför
kunde de ej dö trots allt det förlöjligande hån
och all den smädelse som östes öfver
författarinnans såväl skriftställarskap som personlighet.
Jag har redan nämnt Herman Bjurstens anfall i
Svenska tidningen. En hans vapenbroder i
striden var Wilhelm von Braun (se dennes Farbror
Mårten), som likväl besitter den fördelen att
ibland vara kvick i sin framställning. Också för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
