Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar rörande det som förnämligast bör i akt tagas vid Skådepenningars upgifvande af Gudmund Adlerbeth - 9. Fortsättning om nyare tiders penningar; om sköldemärken och deviser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personer sig tillägnade, deviser; sådana såsom
i sednare tider, Lipsii: moribus antiquis, och
Grotii: Ruit hora, samt Romerske
Käjsarnes och andre Monarkers, hvilke från ålder
haft för sed, att i par ord utmärka någon
lefnads-regel, som de i synnerhet valt till
efterfölgd. Men sednare bruk stadgade ett
inskränktare orda-förstånd, och fordrade att
devisen skulle vara en liknelse-vis antagen
figur, beledsagad med några sådana valda ord
till omskrift, att de tillsammans med figuren
utgjorde en sinn-rik och till personen eller
ämnet lämpelig mening. I sådan bemärkelse
hafva i Italien deviser, eller på landets språk,
imprese, alt ifrån den tid då Konung Carl VIII
gjorde sin bekanta eröfring af Neapel, varit
nyttjade,[1] först och enkannerligen i
tornerspel, med den skillnad från sköldemärken,
att deviserna icke på sätt som de
nyssnämda då redan begynt användas, varit
oföränderligen bundna till personer, utan valda
och ombytta för hvart särskildt tillfälle; men
sedermera både i bemälte land och i det
öfriga Europa brukade vid mångahanda
högtidligheter och jämväl ömnigt på
penningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
