Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar rörande det som förnämligast bör i akt tagas vid Skådepenningars upgifvande af Gudmund Adlerbeth - 13. Om sanna bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slott; och denna kröning, denna slagtning, denna fästning, detta slott, på penningen tecknas och föreställes, så är bilden sann.
Den påminnelse synes nästan öfverflödig, att en sådan bild bör vara en trogen föreställning af sjelfva saken; ty annars voro den blott inbillad och således icke sann. Af samma skäl finnes, att tidens drägt på personer bör noga i akt tagas. Reglen är den samma för detta sätt, att måla, som för en historie-tafla. Man borde därföre aldrig, i Grekiska och Romerska drägter, på penningar föreställa personer af närvarande tidehvarf; ett bruk, som blott utgör en trälaktig efterfölgd af forntiden.
Sammansättningen af figurerna (ordonnancen) hörer väl enkannerligen Konstnären till; men upfinnaren bör dock däraf känna så mycket, att han ej begär omöjeliga eller otjänliga ting. Han aktar sig således noga, att på en penning föreställa mer än ett enda verk eller en enda händelse; emedan sådant skulle kränka den enkelhet, som fordras i alla vittra arbeten. Han belastar icke heller penningar med så många figurer, att den för ögat blir oredig. Deras antal kan väl ej fastställas, men tyckes ej gärna få öfverstiga åtta eller tio. Exempel af flera finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
