Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar rörande det som förnämligast bör i akt tagas vid Skådepenningars upgifvande af Gudmund Adlerbeth - 18. Om förbindelsen emellan åtsidan och frånsidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott hafva ett gemensamt ämne till föremål; (se Cap. 5.) Men urskiljningen, huru och på hvad sätt denna sammanbindning må göras, ankommer på Upfinnarens snille och smak. Jag anmärker tre händelser. Antingen är penningen ärnad till åminnelse af en viss person, i anseende till dess lynne och egenskaper; eller i anseende till någon viss dess gärning eller händelse; eller är penningen ärnad till åminnelse af någon händelse, utan afseende på personer.
I första fallet, då man enkannerligen har en viss persons egenskaper till föremål, synes personens tydeliga utmärkande genom påskrift, porträt eller vapen, skicka sig bäst till åtsida, och någon diktad bild, devis eller emblem, till frånsida. Att uplysa detta med exempel, vill jag anföra den skådepenning som slogs öfver framledne Riks-Rådet Grefve Nicodemus Tessins Grefvinna Hedwig Stenbock. På åtsidan synes hennes bröstbild och titel; på frånsidan, en vacker devis, en stenbock, lånt ur hennes vapen, som betar högst på ett berg med omskrift: Pascitur in altis, att utmärka Grefvinnans Gudsfruktan samt ädla och höga tankesätt. Till det i fråga varande allmänneliga beröm af personer, är ej mindre vanligt, att på åtsidan visa deras porträt och på frånsidan en blott påskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
