Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mån om drätselns förökande, önskade, kan hända, Konungen aldrahälst, att kunna uphäfva tullfriheten, men därifrån hindrades han länge af den skuld, hvaruti Riket hos Lybeck häftade. Änteligen (1529) medgaf Lybeck, jag vet icke antingen af svaghet eller annan orsak, det tullfriheten så inskränktes, att ingen af Hansestäderna skulle åtnjuta den samma mera än Lybeck, och det blott i Stockholm, Calmar, Söderköping och Åbo, samt att med inskepning och nederlag skulle i agttagas det bruk, som af ålder varit vanligt [1]. Konungen lefde således med de tyska städerna i godt förtroende, som ännu mer ökades af deras gemensamma fara vid Konung Christierns nya försök mot de Nordiska Riken; [2] men en hastig omväxling fölgde. Med harm och missnöje hade tyska städerna vid Östersjön, snart ett helt århundrade, sett huru handeln småningom begynt taga en ny väg, och huru, i samma mån, deras rikedom och utkomst minskades. Dessa fingo icke nu mera ensamme afhämta de Nordiska Rikens afkastningar, och allena ditföra södra Europas varor. Flere gånger hade de väl med våld sökt afhålla sine medtäflare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
