Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holländarena, men aldrig uträttat något derigenom. Å nyo utbrast denna illvilja (1532), då Holländska flaggor till större mängd, än vanligt, viste sig i östersjön [1]. För att om icke alldeles utestänga Holländarena från östersjön, åtminstone inskränka deras handel därstädes innom ett vist antal fartyg, vidtogo Lybeckarena alla möjelige utvägar, och vände sig äfven till Konung Gustaf I. om hans biträde, åberopande sig sina förtjenster emot Riket, och den fordran de ännu trodde vara obetald. Detta, hvilket snörrätt stridde emot undersåtarenas väl, som berodde af handelns frihet, kunde hvarken Konungen eller Svenska Rådet gilla. Det afslag, som derföre därpå följde, hade kanske vid en annan tid blott upväckt en liten kallsinnighet, men blef nu, under den yrande och tygelfria Regeringen i Lybeck, fullkomlig anledning till fredsbrott. Genast qvarhöllos alle svenske undersåtare där i staden, med skepp och gods. Konung Gustaf förskräcktes ej af dessa trotsande anstalter, utan lät fasttaga de Lybske handlande i Sverige, samt återkalla deras friheter. Vid en sammankomst, som i Nyköping hölts uti Julii månad med Riksens Råd, Frälset och städernas fullmägtige, gjorde han sig underrättad om deras tankesätt, hvilka han fant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
