Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handtvärksstäder vid östersjön inrättades, fullföljde deras invånare afsigten med sitt sammanträde och idkade handel på tilliggande kuster, hvarvid svenska Nationen gjorde, hvad alla Nationer i lika oupodladt tillstånd gjort; den uplät åt främmande befattningen af varors in och utförsel, efter som den ännu saknade kunskap, böjelse och drift, att dermed sjelf sysselsätta sig. Detta lärer vara grunden till Hansestädernas handelsfriheter på Sverige, hvilka efterhand förändrades, ehuru icke i den samma mån, som svenskarnes medtäflan tilltog.
Intet hinder lades i vägen för en utlänning, som ville sätta sig ned i Sverige. Han ägde då beskydd af lagarne, såsom en svensk, hvilket namn han äfven iklädde sig, hvarmed fölgde arfsrätt efter afledne anhörige. Sådan var Lybeckarenas första rättighet [1].
Såsom handeln utbredde umgänget med flera Nationer, och detta åter mildrade tankesätten, blef det en nödvändig fölgd, att afstå ifrån den barbariska vane, som i Norden tyckes varit allmänt härskande, att skeppsbrutit gods behöls af ägaren till stranden där olyckan händt; och Lybeckarena underläto aldrig att påyrka denna mensklighet [2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
