Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Abbé de Mably underrättar oss, att han lärt all sin Statsklokhet af Livii Orationer, meddelar han väl ett nytt bevis om nyttan af de gamle Auctorernes läsning, som aldrig bör dragas i tvifvelsmål; men häraf får likväl icke hemtas något skäl för dylika Orationers införande i Historien, eller att Livius i detta afseendet skall tjäna till mönster för en Häfdeteknare; ty han har dessutom det felet, gemensamt med flere Ålderdommens Häfdeteknare, att dylika Orationer alltför ofta hos honom förekomma, hvaraf händer, såsom en Författare anmärkt, att nästan hela sammanhanget af hans Historia endast uti dem innehålles [1]: Justinus berättar ock att Pompejus Trogus ansett Livius och Sallustius, genom sine Tals införande, hafva öfverstigit de gränser, Historien i sådant fall tillåter [2]. Ej heller får det skälet gälla, att desse Tal göra Historiska stilen behagligare, och arbetet lärorikare; ty äfven så litet man i en sann Historia får dikta händelser, att därigenom göra den samma angenämare, äfven så litet är tillåtet att till samma ändemals vinnande dikta Tal, som också innehålla händelser; emedan i en värklig Historia, helt annorlunda, än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>