Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudspråk, emedan mycket af deras starka och nätta uttryck förloras genom öfversättningar, men kan för en Häfdeteknare, som rätt fattat värdet däraf i hufvudspråket, tjäna till säker anledning, att i sitt modersmål och i sin egen stil uppsöka oeh eftersträfva samma förmåner, så vidt språkets lämplighet sådant medgifver. Dock bör man, såsom Hr. D’Alembert sig utlåter, högakta forntidens Författare, utan vidskepplighet, som är skamlig för högaktaren, utan att den hedrar det dyrkade föremålet [1]. En annan af de skarpsyntaste Granskare, som just vunnit sin grundlighet genom en vidsträckt läsning i Ålderdomens Skrifter, och som redeligen ärkänner dem för sine Läremästare, har dock icke blifvit förledd till en sådan vidskepplig dyrkan, utan i stället gifvit det rådet: att ynglingar eller andre, som åren ej gjort klokare än ynglingar, måste taga sig tillvara, att icke tillika med de gamles dygder insupa deras fel, och falla i vördnadsfull förundran öfver sådant, som förtjänar ursäkt, i stället för förundran.[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
