Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34
Störst och bäst äro turkiska plommon från nedre Donau.
Från Frankrike komma hufvudsakligen två sorter: prunes d’ente,
de saftigaste, sötaste och bästa, och prunes communes, de
billigare, sämre sorterna. Från Tyskland och Böhmen komma
en mängd olika sorter, packade i hel-, half-, kvarts- eller
åttondels lådor eller i vidjekorgar. De gå i handeln under
gemensamt namn af katrinplommon; de sämsta sorterna packas i fat.
De utgöras alla af varieteter af det blå plommonet. S. k.
pistolles äro utan kärnor och försändas i små lådor eller mycket
små, prydliga pappaskar, liksom de ypperliga franska blå
damascenerplommonen (prunes noires). Det äkta katrinplommonet
kommer från södra Frankrike och har i torkadt tillstånd samma
hvita öfverdrag som i färskt. Billiga, kärnlösa plommon
förekomma allmänt i handeln, men äro vanligen mindre saftiga och
aromatiska än plommonsorter till motsvarande priser med
kärnorna i behåll.
Med sviskon menar man vanligen ett torkadt plommon,
hvars kött lossnar från kärnan.
Ett godt, torkadt plommon eller sviskon får icke ha någon
bitter smak; i annat fall ha ej frukterna varit mogna vid
inläggningen. De böra vara stora, köttiga och blanka och ej allt
för starkt torkade, då de lätt smaka vidbrändt. De få ej ha
unken eller syrlig lukt, ty då ha de börjat jäsa. De få ej vara
så löst torkade, att de alltför starkt klibba vid fingrarne, men
ej heller hårda och skrumpna, så att de skramla mot hvarandra.
Ett lager af utsvettadt socker skadar alls inte, men ser
mindre aptitligt ut, hvarför det ofta borttvättas, en åtgärd, som
långt ifrån ökar varans hållbarhet och välsmak. Ofta är frukten
maskstungen; i gamla sviskonbalar bli frukterna ibland alldeles
mjöliga af lifligt krypande mott. Bäst äro de stora, med dagg
öfverdragna sorterna; ju blåare daggen är, desto bättre och
friskare är frukten.
Körsbär.
Körsbär äro i allmänhet sötare än sina syskon plommonen
och innehålla i medeltal omkring 12 proc. fruktsocker. De äro rika
på smakämnen, syror och närsalter, bland hvilka kalisalterna
spela en viss rol, hvarigenom de verka lösande, om de förtäras
i stora mängder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
