- Project Runeberg -  Kvinnans bibliotek. Uppslagsbok för hemmet (Det bästa af allt. Bibliotek för Sveriges kvinnor) / Handbok i varukännedom för alla (1909) /
71

(1903-1904) Author: Anders Roswall With: Ingeborg Velinder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

äro de runda niajrofvorna, den lilla märkiska öller teltoiverrofvan,
amerikanska rödhufviga, m. fi. Allt efter färgen på den öfre
delen af rofvan erhåller man grön-, röd- eller violetthufviga
rofvor.

En god matrofva bör vara gulaktig i köttet; de h vitköttiga
äro lösare och mindre hållbara. Den får ej vara träaktig, ej
besk eller obehagligt söt i smaken, och bör ha en frisk och
angenäm lukt. Kokt bör den icke ha någon besk,
sammandragande smak, hvilket ofta är fallet med andra sorter än de
nyss nämnda; äro äfven de bäska, böra de förvällas.

Rofvan innehåller ända till 92 proc. vatten (hvarför den vid
kokning behöfver mindre vatten än andra grön- och rotsaker),
5 proc. socker, 1 proc. ägghviteämnen, spår af fett o. s. v.

Kolrötter.

Dessa äro af större värde än rofvorna, enär de äro både
fastare, soekerrikare och mindre beska. De böra vara fina och
mjälla i köttet för att med fördel kunna användas till puréer,
puddingar ocli stafning. Kålroten innehåller omkring 8 proc,
sockerämnen, iys proc. ägghviteämnen och 1 proc. närsalter samt
87 proc. vatten. Kålroten är en mycket gammal kulturväxt.

Lök.

Lök har odlats sedan uråldriga tider och förekommer nu
öfver hela jordklotet. Ju längre mot norr desto skarpare blir
dess smak, hvarigenom den i norden mera har karaktär af krydda
än af födoämne.

I Södern däremot, t. ex. i Italien, Egypten,
medelhafsländerna o. s. v., är den mycket mild och mera sockerlialtig,
hvarför den också där mycket användes som födoämne. Sin skarpa
smak och lukt får löken af lökoljan, en svafvelalyl, som finnes
särdeles rikligt hos hvitlöken.

Vanligast är rödlöken. Den är mörkröd (ehuru äfven gula
och hvita varieteter förekomma), plattrund och af växlande
storlek. Den bör vara stark och kraftig såväl i smak som lukt,
saftig och väl utvuxen samt ha fast och kompakt innanmäte. Do
yttre bladen få gärna vara torra och skrumpna, om blott lökens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:51:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnbib/varor2/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free