Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Ett godt kålhufvud.
Ett godt kålhufvud bör vara rundt, välbildad! och fast, med
bladen tunna och fast slutna intill hvarandra. A hvitkål böra
bladen ha en frisk, hvitaktig färg ocli fina ådror; äro bladen
lösa, tjockådriga och gulaktiga samt dåligt sammanpackade intill
hvarandra, är kålhufvudet dåligt. Frusna kålhufvuden ha en
gulhvit färg och afsöndra vid sönderskärningen en illaluktande
saft. Detta gäller i allmänhet om ali slags hufvudkål.
Hvitkål förvaras under vintern i sval1 källare.
Bryssel- eller rosenkål.
Till hufvudkål räknas också don fint smakande, mycket
omtyckta bri/ssel- eller rosenkålen. Den blir inemot en meter hög
och har i bladvecken små törnrosliknande hufvuden af tätt
gyttrade, krusiga blad; i regel förekomma mellan 20 à 30 sådana
bladrosetter på samma individ. Denna kålsort är särdeles
förträfflig till stafning, mycket lättsmält och välsmakande. Den
bör ha en friskt grön färg, ej gulaktig och vissen. (Se fig. 37.)
Surkål.
För vinterbehof användes surkål, som består af
sönderhackade hvitkålsblad, som packats och stötts tillsammans med diverse
kryddor i träkärl, så att massan blifvit saftig. Genom inverkan
af bakterier bildas bland annat mjölksyra af kålens Sockorämnen.
Denna jäsning fortgår under några veckor och upphör af sig själf,
när syremängden blifvit så stor, att bakterierna ej vidare kunna
utvecklas däri.
Kålsmaken är något förändrad, men på grund af syran är
kålen i denna form hållbarare.
Virsing ellei" savoykål.
Mycket nära hufvudkålen står virsing- eller savoykålen. Till
sitt växtsätt påminner den om den vanliga hvitkålen, men
bladen äro ej så tätt packade, ej heller hufvudena så stora. Bladen
äro dessutom liksom uppblåste mellan nerverna, buktiga och
gropiga och stjälken är högre. Till färgen är den mörkgrön
eller gul. (Se fig. 38.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
