Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Ceylonkaffet liar anseende som mycket godt. Det
förekommer i två sorter, en gulgrön eller mörk, som växer vildt,
native-Geylon och skördas af infödingarne, samt en blågrön sort,
"plantage-Ceylon", som odlas. De äro vanligen rätt oansenliga och små,
men kraftiga och goda. Skåran är krokig.
Ej sällan är ceylonkaffet uppblandadt med Surinamkaffe,
som liar medelstora, dunkelgröna, fylliga och trinda bönor och
en egendomlig, starkt aromatisk lukt; smaken är god och ren.
Cubakaffet har medelstora, gula eller gröna bönor, men också
annorlunda färgade. Lukten är egendomlig och stark, och på
den grund är sorten rätt eftersökt. Cubakaffet förekommer i
flera sorter, af hvilka St. Jago värderas högst och därnäst
Havanna; andra sämre sorter ha små, skrynkliga, rödaktiga
bönor.
Portoricokaffet är en högt värderad sort. Bönorna äro
blågröna (finare) eller gulgröna (ordinära). De äro jämna, halfstora,
och ha en stark lukt samt en silfverglänsande öfverhinna. Det
liknar mycket Cubakaffet. Underytan är snedt kullrig.
Domingo är en af de mest omtyckta sorterna. Bönan är
aflång och smal, gul- eller brunaktig, mera sällan blåaktig. Skåran
är krokig. Bönorna lia en bronsfärgad öfverhinna. Lukt och
smak äro behagliga och mildare än Portoricokaffcts.
Costarica erinrar mycket om Ceylon. Bönorna äro gröna,
smala och jämna och ha matt yta. Skåran är vindad 2 gånger.
Sorten är god, smaken ren och kraftig.
I allmänhet äro följande öfriga ostindiska kaffesorter goda:
Martinique, Marie Galanta, Guadeloupe, Guatemala, Nicaragua,
San Salvador m. fi.
Af Sydamerikas kaffesorter är det brasilianska det alhnänaste:
det förekommer i många kvaliteter med livar sitt namn efter
•olika provinser ocli anses i allmänhet icko vara något förstklassigt
kaffe, mest på grund af föroreningar och mindre omsorgsfull
behandling. Numera iakttages dock mera omsorg vid sorternas
försändning, så att det brasilianska kaffet kan mäta sig med
t. ex. Java. I allmänhet äro bönorna stora, gula eller blågröna,
ha skarp lukt och en jordaktig smak. Man skiljer efter
provinserna mellan följande sorter:
Bahia och Para, som äro tämligen tarfliga sorter, Bio, som
äro gulgröna, med krokig, ofta rödfärgad skåra; Campinas, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
