- Project Runeberg -  Kvinnans bibliotek. Uppslagsbok för hemmet (Det bästa af allt. Bibliotek för Sveriges kvinnor) / Handbok i varukännedom för alla (1909) /
131

(1903-1904) Author: Anders Roswall With: Ingeborg Velinder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

131

en unken lukt, som den lätt får, om den tagit hetta genom
packningen. Ej heller får den vara för gemmal och maskäten.
Genom att lägga anis på ett papper och blåsa därpå, kunna de
maskätna kryddorna lätt aflägsnas. Ej sällan äro sand och sten
inblandade, hvilket visar sig, om anisen lägges i vatten, då
sådana tillsatser sjunka till botten, under det anisen flyter.
Förut använd anis, som blifvit
beröfvad sin olja, inblandas ofta i frisk;
sådan anis är mörkare och luktlös.
Inblandning af andra parasollväxters
frön är ej sällsynt, t. ex. af fenkol,
svartkummin, fläckig odört (Coriium
maculatum), som är mycket
giftig; fröna igenkännas på den
egendomligt obehagliga lukt, som den
utvecklar, om den gnuggas mellan
fingrarna.

Bäst är den anis, som kommer
från Malta och Spanien; färgen är
mera gul än grön och aromen stark.
Den franska anisen, som mest
kommer från Tours, är grön och af
mycket stark lukt samt rund och ej större än ett
knappnåls-hufvud. Den tyska anisen är också god; mindre värderad är
den ryska, som är mörk och skarp.

Fig. 55. Starkt förstorad
tvärgenomskärning af: 1. anis, 2.
fen-kol, 3. den giftiga odörten och 4.
coriander.

Capris

utgöres af blomknopparne af caprisbusken (Capparis spinosa),
inlagda i salt och ättika eller också i olja. Busken växer vild
i Nordafrika och odlas i synnerhet i. södra Frankrike. Bäst
anses den franska vara, mindre god den spanska och sämst den
nordafrikanska. Ju mindre knopparna äro, desto högre skattas
caprisen. Den minsta och finaste sorten kallas nonpareilles;
därefter komma surfines, capuzins, capottes, fines, mifines och
com-munes, som äro 5 à 6 gånger större än nonpareilles.

God capris bör ha en olivgrön färg och en syrlig smak
saint vara hård, fast och ren. Till formen bör den vara rundad,
ej platt; med någon öfning är den karakteristiska formen mycket
lätt att igenkänna. Ofta uppblandas capris med andra
blomknoppar, såsom af Caltha palustris (kabbelök), eller ined de omogna
frukterna af indiansk krasse (Tropæolum majus).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:51:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnbib/varor2/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free