Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Mycket vacker, grön capris kan vara färgad med
kopparvitriol och sålunda giftig. Om man nedsticker ett blankt
knif-blad i ättikan, får detta ett rödt öfverdrag, om koppar förefinnes.
De kärl, hvari caprisen förvaras, böra vara väl slutna och fyllda
med ättika. I annat fall bör god, nyss kokad och kallnad
vinättika påfyllas.
Coriander.
Denna mindre allmänt brukade krydda utgöres af de torkade
fröna af Coriandrum sativum, liksom anis, fenkol, dill, kummin
m. fi., tillhörande parasollväxternas familj. Smak och lukt
påminna om anis eller kummin. Fröna äro runda och till färgen
gulbruna och innehålla en ljusgul, eterisk olja, corianderolja. En
vanlig handelsvara i. konditorierna äro corianderfrön, öfverdragna
med socker. (Se fig. 55, sid. 131).
Curry.
Så kallas en blandning af kryddor, hvari gurkmeja är
hufvudbeståndsdelen och hvari för öfrigt ingå coriander, kanel,
muskotblomma, kryddnejlikor, kardemumma, cayennepoppar,
kummin ni. m. i olika mängder, allt efter fabrikatet.
Blandningen är ett gulbrunt eller rödgult pulver, med en
svag aromatisk lukt och en mild, fast pikant smak, som dock
efteråt blir ganska skarp. Allmännast brukas curry i Indien
till ris, men bruket har spridt sig öfver hela Europa, främst till
England. Curry förfalskas med mjöl, rödfärg, tegelmjöl o. s. v.
Fenkol.
En annan parasollväxt, hvars oljerika frön också användas
som krydda, är fenkol (Anethum Fæniculum), som odlas i
länderna kring Medelhafvet; fröna äro grå- eller gulgröna,
långsträckta, med tydliga ränder (oljekanaler). Smaken är
egendomligt söt, mild och aromatisk. Så småningom af dunstar oljan;
därför bör den vara förvarad i tätt slutande kärl. Fröna
uppblandas ofta med trädstickor, sand, stjälkar m. m. eller med gamla
ocli förut urlakade fenkolfrön.
Högt värderas den stora, gröna, sachsiska fenkolen,
äfvensom fenkol från Timringen, Mähren o. s. v. Romersk fenkol är
större, blekare, sötare och angenämare i smaken än den vanliga;
likaså fenkol från Kreta (söt fenkol); af en vild fenkolsart i
Frankrike erhålles bitter fenkol, som har en sötbesk och bitter smak
och endast svagt utvecklade oljeribbor.
Fenkol innehåller 2—5 proc. fenkolsolja. (Se fig. 55, sid. 131).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
