Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Gurkmeja
består af de grågula rotknölarne af en sydasiatisk växt, Curcuma
longa. De innehålla en eterisk olja, som ger dem en egendomlig
lukt och smak. Knölarne äro platta på ena sidan och ha täta
märken efter bladslidor och rotfästen.
Bäst är den guldgula, mycket sällsynta kinesiska gurkmejan;
medelsorterna komma från Indien, Cochinchina, Ostindien o. s. v.
Afrikansk gurkmeja erhålles af en annan växt, Canna spinosa,
men liknar för öfrigt i allt väsentligt den nyssnämnda.
Gurkmejan har en speciell användning som tillsats till
eurry-pulver, hvari den utgör hufvudbeståndsdelen (se "curry"). På
grund af sin rikedom på ett gult färgämne, curcrmin, användes
gurkmejan till färgning af smör, ost, likörer, äfvensom tyger,
läder o. s. v. Färgen är dock mycket obeständig, såväl mot
tvättning som mot luft och ljus.
Ingefära.
Ingefära utgöras af de torkade rotstockarna af
ingefärs-plantan, Zingiber officinale, som växer i Ostindien, Kina, Afrika
m. fi. länder. Dessa knölar ha en stark, aromatisk lukt och
äro till färgen hvita eller bruna. Bäst äro de hvita, som äro
finare samt omsorgsfullt skalade och rengjorda och därefter torkade
i solen. Det händer dock, att de snöhvita äro förfalskade genom
blekning med svafvelsyrlighet eller dylikt och färgade med gips
eller krita.
Den bruna ingefäran är gröfre och helt eller delvis oskalad;
ofta är den behandlad med varmt vatten, så att den förlorat i
styrka. Den är ofta träaktig, mager och skrynklig, då däremot
den bästa hvita är fyllig och slät.
Goda ingefärsknölar böra ej vara stora, ty de mindre ha
starkare arom än de större. Färgen bör hvarken vara brun eller
bländhvit, utan blekt halmgul. I brottet bör do vara mjöliga och
mjuka samt ha en kraftig lukt och en skarp, brännande smak.
Stött eller målen ingefära är nästan alltid uppblandad med
diverse främmande tillsatser, såsom potatismjöl, stärkelse, senap,
lera, cayennepcppar o. s. v.
Syltad ingefära, som beredes å ingefärans växtplats genom
färska knölars inkokning i sirap eller socker, bör vara
genomskinlig och bernstensgul samt lätt låta sig sönderdela. Är den
slemmig, hård och träig och är sockersaften mörk och grumlig,
är kvaliteten dålig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
