- Project Runeberg -  Kvinnans bibliotek. Uppslagsbok för hemmet (Det bästa af allt. Bibliotek för Sveriges kvinnor) / Handbok i varukännedom för alla (1909) /
166

(1903-1904) Author: Anders Roswall With: Ingeborg Velinder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

Ofarliga förfalskningar göras med gelatin, potatismjöl o. s. v.
Ej sällan användes drufsocker, sötadt med sackarin, i stället lor
rörsocker, och som konserveringsmedel salicylsyra, dock i
jämförelsevis ringa mängd.

Den ryska marmeladen är egentligen ett fruktgelé, som
erhållits genom indunstning af fruktsafter under tillsats af mycket
socker. Den erhåller därigenom en fastare konsistens och
förekommer i bitar, beströdda med sockerkristaller.

Inom handelsvärlden skiljer man mellan pastillgelé och ätbar
marmelad; med det förra menas ofvan beskrifna produkter af
agar-agar och skämd frukt, som dock till allmänheten vanligen
utbjudes under namn af marmelad. Vid inköp af marmelad bör
män därför alltid förvissa sig om, att namnet "marmelad"
verkligen finnes angifvet af fabrikanten å förvaringskärlet. Man bör
också tillse, att varan icke är klibbig och sönderflytande; i så
fall har den stått på en fuktig plats.

Fruktgeléer framställas genom svagare uppvärmning af
fruktsaft, som därvid bildar gelé; saften är tillsatt med socker, som
förut upphettats för att ej kristallisera. Äfven detta är utsatt
för enahanda förfalskningar som marmelad. Särdeles vanlig är
tillsatsen af gelatin och husbloss; sådant fruktgelé möglar lätt,
och bränner man något däraf, förnimmes en lukt af brändt lim.

Frukt i socker, honung, sprit, brännvin och ättika.

Vanligt rörsocker är ett synnerligen konserverande ämne,
ty jäsämnen kunna ej lefva i starkt koncentrerade sockerlösningar;
därför kunna frukter, som genomträngts af en sådan lösning,
förvaras längre tid. Vanligen sker konserveringen medelst
inkokning; dock tåla icke frukter med så flyktig arom som
jordgubbar, ananas m. fi. vid upphettning, då de skulle förlora sina
finaste smakbeståndsdelar, utan inpudras med rikliga mängder
socker under liflig omskakning, så att frukten saftar sig och
sockret löses genom saften.

Orent socker jäser lätt, likaså drufsocker, enär detta icke
förekommer rent i handeln, hvarigenom konserven fördärfvas.

Honung, särskildt s. k. slunghonung, lämpar sig, enligt den
danske biodlaren Hans Erslev, långt bättre till konservering af
frukt, än socker. Den surnar ej så lätt och behöfver ej så ofta
uppkokas.

Fruktkonserver, fabriksmässigt inlagda, innehålla ej sällan
salicylsjTa, hvarigenom socker besparas och konserven blir håll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:51:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnbib/varor2/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free