Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
köpet helst vara lefvande; död fisk bör vara slaktad genom ett
snitt å halsen bakom gällocken; hos frisk, slaktad fisk böra
gälarna ha en frisk, röd färg, ögonen vara genomskinliga,
utstående och glänsande. Köttet bör vara fast och elastiskt och
fisken bör sjunka i vatten. Ar fisken fångad i dyigt och sumpigt
vatten, har dess kött en obehaglig "dysmak", ock gälarna lukta
dy. Bäst är fiskens kött under den tid, som ligger midt emellan
lektiderna; då är det fint, fast och ganska fettrikt. Närmare
lektiden blir köttet lösare och magrare; magrast och sämst är
fisken strax efter lektiden.
Dålig fisk. Bedrägerier.
Pisk, som ej längre är frisk, har insjunkna, ogenomskinliga
ögon med rödaktig omgifning, bleka, gula eller smutsgrå samt
illaluktande gälar och smutsgrå kroppsfärg; ärslankig och har
lätt lossnande kött, som kännes degigt. Gälarna hos sådan fisk
färgas ibland med blod eller rödbetssaft; blodet sköljes af i
vatten och rödbetssaftens specifika färg är med någon öfning lätt
att skilja från friska gälars naturliga färg.
Fiskens kött.
Bland mera fettrika fiskar märkas flodål (29 proc. fett)
hafsål (5 proc.), sill (7 proc.), strömming (6 proc.), makrill (10
proc.), lax (6 proc.) o. s. v.
Gädda, abborre, flundra, tunga, torsk, kolja, karp m. fi. äro
fettfattiga (hålla högst 2 proc. fett). Ju mindre fetthalten är,
desto större är rikedomen på vatten.
Fiskköttet liknar i allmänhet djurkött, men är rikare på
vatten och saknar de för köttet egendomliga, stimulerande, men
mindre hälsosamma extraktivämnena, ptomainer och dylika gifter.
Dock kunna äfven i fisk giftiga ämnen, s. k. fiskgift, förekomma,
t. ex. i stekta flundror, när de sommartiden förvarats omkring
ett dygn.
Bland fiskarne äro tuberkler m. fi. sjukdomar som härja
bland däggdjuren, okända; dock förekomma fiskepidemier bland
t. ex. abborrar, laxar, foreller, karpar, flundror m. fi. och visa
sig däri att hela fisken liksom inväfves i svamptrådar. Flundror
kunna ha knölar i huden, beroende på bulnader efter insektsbett;
sådana flundror äro icke friska; hos lax, lake och gädda har
man ibland funnit blåsmaskar, som i människokroppen bilda
binnikemask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
