Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
vid inläggning och rökning. Don har glatt buk utan skarpa
fjäll och har en liten fettfena midt öfver analfenan samt starka,
spetsiga tänder i synnerhet på tungan.
Ruda
är en karpfisk, hvars kött är ganska godt, i synnerhet af de
större exemplaren. Den är dock mycket benig.
Röding
är en färgrik laxfisk, som ymnigt förekommer i Vättern, men
äfven annorstädes. Man skiljer mellan livréröding som har röd
buk ocli är brandgul på sidorna, samt blankröding, som är hvit
på sidorna. Röding är bäst på våren och försommaren men
lättast att fånga under lektiden. Röding från Norrland, i
synnerhet Lappland, kallas alpröding; den anses ej vara fullt så god
som de andra sorterna.
Sik
är en mycket omtyckt, utmärkt god och vanligen ganska fet
fisk, som allmänt förekommer i floder och insjöar. Den är bäst
under vår- och sommarmånaderna. Man skiljer mellan vanlig
sik, som blir ända till 90 cm. och hvars beskaffenhet växlar
efter fångstplats och föda. Stor- eller löfsik blir högst 70 cm.
och är bäst i löfsprickningen. Siklöjan är omkring 25 cm. och
mycket omtyckt; den användes både färsk och saltad; rommen
(löjrom) utgör en
särskild
handelsvara. Bäst och
fetast är fet- eller
näbbsiken, som
blir omkring 1/2
meter lång och
talrikt förekommer i
Vänern.
Sutare (lindare)
har ofta dysmak,
men om denna aflägsnas genom fiskens öfverskölj ning med hett
vatten, är dess kött ganska välsmakande.
Fig. 73. Sutare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
