Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262-
den öfriga. Sekunda ull fàs från nacke, kors och rygg;
utskotts-ull från buken, pannan, strupen, svansen m. m. Hos allt för
fin ull är styrkan minskad. Ull från sjuka eller döda djur,
s. k. dödtdl, är svag och föga elastisk. Ullhåren äro i
allmänhet krusiga; ju finare ullen är, desto krusigare pläga håren
vara. Ull med mycket långa bågar kallas "slät" eller
kamgarns-ull, som, när den är god, har silkesglans.
Ur fuktig luft kan ullen upptaga vatten ända till en
tredjedel af sin vikt utan att kännas våt. Härvid bör tagas hänsyn
vid köp af ull efter vikt.
Ull är lätt att skilja från silke och bomull. Undersöker
man en ulltråd i mikroskopet, visar den sig ijällig på ytan likt
en grankotte (dessa karakteristiska öfverhudsplattor framträda
bäst om tråden lägges i vatten). Bränner man en ulltråd,
förnimmes en skarp och lätt igenkänlig lukt af brändt horn
och den brända tråden knorrar ihop sig utan att glöda. Silket
skiljes från ullen äfven genom sin större glans och genom
fibrernas större längd. Att genom förbränning skilja de
vegetabiliska spånadsämnena sins emellan (bomull, linne, jute etc.) är
däremot ganska svårt.
S. k. konstull erhålles genom att på särskilda maskiner
uppkarda ullgarn och yllelump; den har mindre värde än ny ull,
men den inblandas med fördel i väfnader af vanlig ull, ja, med
sådan fördel, att mången gång endast fabrikanten själf kan veta,
huru mycket konstull, som ingår i en vara. Konstullen har
sålunda uppammat mycken oredlighet inom ylleindustrien. Det
finnes t. o. m. shoddv af uteslutande strumplump, som användes
till röck- och byxtyg, halsdukar, kypert, mattor, dukar m. m.
Cheviotull är grof och hård, men starkt glänsande. Den
fås af en korsning mellan det finhåriga merinofåret och ett
grof-hårigt engelskt glansullsfår.
Glansull kallas hvarje tdl, som äger glasaktig glans. Dess
naturliga färg är hvit, så mycket hvitare, ju finare sorten är.
God ull bör vara så elastisk, att om man pressar samman
den med handen, skall den sedan af sig själf återtaga sin förra
volym.
Getull.
De vanligaste getullsorterna äro angöra, kaschmir och alpaka.
Angoraullen, som oriktigt benämnes kamelull, är fin och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
