Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316-
eller zinkoxid. Numera förstår man dock att tillverka sådan
utan hälsofarliga tillsatser.
Emaljerade kokkärl.
Sedan man lärt sig tillverka emalj utan giftiga
metallföreningar, ha de emaljerade kokkärlen fått en enorm utbredning.
Dels är det kärl af gjut- eller smidesjärn, som invändigt
beklädas med emalj, dels ock framför allt är det stansade och
pressade järnblecksföremål af alla slag, som emaljeras både invändigt
och utanpå.
Priset på sådana kärl och köksredskap kan därigenom bli
ganska ringa, ehuru också i många fall emaljens goda
beskaffenhet får lida men af prisbilligheten. I sådana kärl kan man,
om de äro bly fria, koka alla slags födoämnen, såväl syrliga
frukter som grönsaker, kött, kaffe m. m. utan vare sig färgning,
bismak eller andra olägenheter. Emaljen fäster bättre och visar
ringa benägenhet att spricka sönder, på grund af att järnblecket
är så tunnt, att några afsevärda volymförändringar ej inträda
vid temperaturförändringar.
God emalj får icke spricka vid måttliga temperaturväxlingar,
ej heller falla sönder vid lindrigare stötar. Om den spricker,
när metallen sammandrager eller utvidgar sig vid
temperaturförändringar, så är den hvarken riktigt sammansatt eller
sam-vetsgrannt pålagd.
Undersökning af emaljen.
För att undersöka om emaljen innehåller blyoxider, förfar
man på följande enkla sätt: man rengör kärlet mycket noga
och kokar däri en kvantitet skarp ättika under en half timma.
Därefter lägger man några bitar svafvellefver (svafvelkalium)
i ett vanligt dricksglas och häller ättikan däri. Blir ättikan
svartbrun till svart, så är detta ett bevis på att svafvelbly
bildats af bly, som blifvit löst från emaljeringen. Ett sådant kärl
är alltså blyhaltigt.
Man kan dock aflägsna blyet genom att fylla kärlet med
kall ättika och låta det stå under två dagar; om därefter det
nyssnämnda ättikprofvet utföres, så visar det sig om blyhalten
blifvit aflägsnad. Då det emellertid numera är lätt att erhålla
blyfria emaljerade kärl, bör man icke nöja sig med ett, som
vid undersökning visar sig blyhaltigt, utan att fordra att få det
utbytt mot ett från början ofarligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
