Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dave Harney står i dörren till vänster.) Det där gick
ju lika lätt som att ljustra fisk i ett ämbar. (Går ut.)
(Mrs Eppingwell kommer in arm i arm med
Vanderlip som ännu är klädd i domino. De promenera
samtalande av och an i rummet. Efter dem följer Loraine
Lisznayi, maskerad och i praktfull kostym; hon håller
ögonen på dem och är livligt intresserad av dem.)
Mrs Eppingwell. Var det inte lustigt att jag kände igen
er, mr Vanderlip, redan under den första dansen?
Vanderlip. Ni har goda ögon.
Mrs Eppingwell. Och så ville jag kanske också ha
fatt i er.
Vanderlip (tafatt, men belåtet.) Hm, ja, kanske det.
Och jag tittade också efter er.
Mrs Eppingwell. Ni kan aldrig räkna ut hur jag kände
igen er. (Hon skakar på huvudet.) Jo, det är mycket
enkelt. Ni är lika lång som min man. (Skrattar muntert.)
Vanderlip (ser på hennes dansprogram.) Jaså, jag kan
inte få dansa nästa dans med er?
Mrs Eppingwell. Nej, den är bortlovad till. . . till
någon annan.
Vanderlip. Men den nästa är min.
Mrs Eppingwell (ser på sitt dansprogram.) Och den
nästa också. Jag är rädd att jag dansar för mycket med
er. Vad ska folk säga?
Vanderlip (belåten, ivrigt.) Ja, men de vet ju inte
vilka vi ä’.
Mrs Eppingwell. Det få de veta vid demaskeringen,
Se’n komma de nog ihåg att vi ha varit tillsammans så
mycket.
Vanderlip (som om han kom att tänka på något annat.)
Hur dags är demaskeringen?
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
