- Project Runeberg -  Kvinnofejd. Pjäs i tre akter /
111

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mot hans bröstf han håller om henne och ser sig
hjälplöst omkring. Sedan lyfter hon upp huvudet för att bli
kysst, och han böjer sig mekaniskt ned och kysser henne.)

Flossie (med innerlig glädje.) Å, Floyd, Floyd!

Vanderlip. Kära, kära Flossie!

Flossie (ännu i hans armar, böjer huvudet tillbaka för
att se på honom, skälmaktigt:) Å, en sådan otålig
människa! (Vanderlip är förbryllad, klappar henne tafatt på
axeln.) Du stygga, stygga människa! (Han är ännu
mera förbryllad.) Kunde du inte ha väntat? Kunde
du inte ha låtit mig sova i natt och komma hit utvilad
i morgon?

Vanderlip. Jaså. .. hm. (Hon räcker honom sin mun
och han kysser henne.)

(Sitka Charley står vid gatdörren. Kaptenen är otålig
och tycker att det är tid att gå. Poliskonstapeln är också
otålig. Mrs Eppingwell och Freda stå bredvid varandra
och se på.)

Flossie. Tänk, så många hundar du måtte ha!

Vanderlip (mera förbryllad än någonsin.) Hm. . .
ja visst.

Flossie. Först kom en indian med sex hundar. Du
vet, en indian med bara ett öga. (Mrs Eppingwell och
kaptenen se menande på varandra. Vanderlip nickar
efter ett ögonblicks villrådighet.) Och sedan kom Sitka
Charley med sju de härligaste hundar jag någonsin sett.
Å, Floyd, de va’ storartade helt enkelt! (Mrs
Eppingwell och kaptenen se ännu mera förbryllade ut.
Vanderlip ser på Freda som om han ville säga: ”Det där var
ni mästare för”, och hon småler. Mrs Eppingwell och
kaptenen se det och växla menande blickar.) Vi riktigt
flögo fram — som vinden!

111

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 08:08:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kvinnofejd/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free