Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 32 —
allt delade medeltidskvinnorna med männen. I
ändå mycket högre grad var detta fallet under
renässansen, särskildt vid alla hof, där större
förhållanden gåfvo personligheten större
rörelsefrihet. Det fanns intet område af männens lif,
från de lärda mödornas — kvinnor i Italien
innehade t. o. m. lärostolar vid universiteten — till en
lidelsefull dyrkan af Bacchus och Venus, hvari
icke kvinnorna med full frihet togo del. I
politikens ränker, i teologiens strider, liksom i stora
dramer af älskog och hat, af seger och
undergång, finna vi ofta kvinnorna som de främsta
medspelande. I rika och förnäma hem rörde de
sig i fulla solljuset, samman med landets yppersta
diktare och konstnärer. Men äfven en, i vanliga
förhållanden lefvande, kvinna kunde den tiden på
en dag genomgå flera själsrörelser än mången
nu under hela sitt lif. En mångfald af sköna
eller hemska kvinnonaturer vittnar om rikedomen
äfven af kvinnliga krafter under denna vårliga
tid. Men skapa odödliga snilleverk, det göra
kvinnorna dock icke: de endast inspirera dem.
Och under 1600-talet — huru lefde icke de
franska kvinnorna, med alla pulsar i de inbördes
striderna! Hvilka tillfällen funnos ej då till
stegring af det kvinnliga geniet 1 Men alla de stora
franska snillen, som utgå ur denna tid, äro män
och det oaktadt kvinnorna lika fritt som männen
egna sig åt litteraturen, ja, från Hotel Rambouillet
utöfva den tidens vittra kritik och stadga den
litterära smaken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
