Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 42 -
att tillägna oss de kvinnliga verk, dem glömskans
svamp icke utplånat, men att vi skulle behöfva
minst tre långa människolif för att tillägna oss
den manliga produktion, som är oförgänglig.
Till kvinnosakens dogmatici ställer jag därför
nu samma maning, som den tyske riksdagstalaren
till sina kamrater:
»Låtom oss vara, jag säger icke ärliga, men
åtminstone uppriktiga mot hvarandra!»
Är det verkligen tänkbart, att utvecklade
kvinnor kunna vara så trånga, att de aldrig i
hela sin varelse varit genombäfvade af känslan
att de största manliga snillen stå på en höjd
högt öfver allt, hvad kvinna nått? Är det
möjligt, att kvinnor icke äro mäktiga af en helig
rysning vid aningen om den ökenensamhet, de
förklaringsberg, det Golgatha, de Hadeskval, de
sju himlars saligheter genom hvilka de stora
andarna nått till hvad de äro? En så djup
vördnad menar jag, att de utan den ringaste
tvekan åt mannen medgifvit hans köns
öfverlägsna storhet på ett område, lika visst som de
snillrikaste män varit genomglödgade af vördnad
inför kvinnlighetens majestät i dess högsta
uppenbarelser, ja. som de i sina mest odödliga verk
förhärligat detta »ewig-weibliche», såsom det
oumbärligaste och härligaste i lifvet 1
Äro de utvecklade kvinnosakskvinnorna
verkligen oförmögna af denna djupa vördnad, då äro
de oändligt mycket mer andligt medelmåttiga
än jag ansett dem vara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
