Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 88 —
fredsställa bådas lifskraf. För att detta skall kunna
ske, så att den myndiga, självförsörjande,
utvecklade nutidskvinnan blir helt tillfredsställd,
måste hvarje del af äktenskapslagarne, som nu i
något enda afseende gifva mannen makt öfver
hustruns person, hennes arbete, hennes stånd och
villkor, hennes egendom, hennes barn, utplånas.
Och för att äktenskapet skall blifva fullt värdigt
måste också den lag, genom hvilken den ene
parten kan tvinga den andra kvar mot sin vilja,
bli upphäfd.
Det är dock ej ensamt på de gällande
äktenskapslagarne det beror, att kvinnorna allt mer
anse äktenskapet ur stånd att gifva deras väsen
harmoni, att tillfredsställa deras högsta lifskraf.
Kvinnornas känslor inverka äfven på männens
uppfattning af äktenskapet. Hvad som icke ger
lycka åt den ena, ger det heller aldrig på
längden åt den andra; och om den ene ser ned på
det äktenskapliga lifvet som något lågt, blifva
båda lidande däraf. Detta betraktelsesätt är ofta
den utvecklade mannens, som har en
»själfutplå-nande» eller låg hustru. Men det är ofta den
utvecklade kvinnans gent emot hela äktenskapet
som sådant: samma sjukdomsfenomen som under
medeltiden. Lika naturligt som det är, att en
sund och utvecklad kvinna, i sin varelses finaste
fibrer, ryser vid blotta tanken på ett äktenskap
under andra villkor än ömsesidig, sympatisk
kärlek, lika oheligt, lika onaturligt är det, att
mången, annars sund och utvecklad kvinna, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
