Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 132 —
etik och estetik, hvilken redan är böljad, ju
rikare former skall ej blott kulturen utan det
individuella lifvet antaga.
G. Steffen skref nyligen något så
samstämmande med denna tankegång, att jag här
meddelar det:
»Kontakten med vild natur, i oss och utom
oss, är den oumbärliga, lifsstärkande
förutsättningen för all sund, varaktig civilisation.
Kulturens problem är att harmonisera vildhet med
civilisationsmedlen: lag, stat, äktenskap, moral,
industri och så vidare. Således blir kulturen
konst. Således måste de ofvannämnda
civilisationsmedlen vara underordnade vildheten —
ty anden är mer än formerna. Således är den
stora faran i kulturutvecklingen den, att
civilisationsmedlens hejdlöst framskridande
utveckling — enligt sina egna lagar och för sin egen
skuld — skall kväfva, försvaga, korrumpera, för
mycket tämja och osjälfständiggöra vildheten i
oss. Moralen får ej tillintetgöra vårt goda
samvete att känna, tänka och handla »omoraliskt»
— hur skulle eljes moralen kunna utvecklas?
Lag och stat få ej bryta sönder vår kraft att i
en eller annan form göra revolt. Industrien får
ej göra oss så. flitiga, så arbetshungriga, så
ekonomiskt förtänksamma och ordentliga, att vi ej
längre kunna lättjas, lättsinnigt förakta omtankan
för bröd och husrum, dagdrifvarmässigt
kontem-plera och njuta tillvaron i stället för att
utilita-ristiskt bearbeta den. Och all denna fara finnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
