Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 140 —
förutsägelsen att hon genom äktenskapet valde
döden — med riktig instinkt välja lifvet. Och
sålunda kom hon att dana den skönaste lyrik,
en kvinna ännu skapat. Ty det var under
in-gifvelsen af den lycka, hennes val skänkte henne,
som hon diktade sina odödliga sonetter.
Den strof, med hvilken hon anger den
kvinnliga innerlighetens väsen:
»... to melt like white pearls in anothers wine ...»
denna strof står att läsa i de verk, där den,
i sin härligaste personliga utveckling stadda,
diktarinnan ger sitt lifs erfarenhet.* Hvad hon
således menar med de orden, icke är det
själf-uppgifvande och själfutplånande af den kvinnliga
individualiteten och skaparkraften 1 Men jag
borde begripit, hvad redan en åttaårig flicka lärt
mig: att »poesi är för fint för publiken»; att
denna antingen icke läser poesi eller icke förstår
hvad den läseri
För mig äro stora diktare profeter och deras
poesi helig skrift. Jag drömde icke att jag kastade
pärlor för en publik, som endast förstår att trampa
sönder pärlor, när jag anförde ofvannämnda strof
ur min uppenbarelsebok i kvinnofrågan, den som
för mer än tjugufem år sedan lärde mig:**
* Se Aurora Leigh.
** Den gamla sanning, för hvilken tiden nu på ett nytt
sätt blifvit vaken, var för mig genom detta och många andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
