Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 145 -
Hieronymus skref ej mindre än femtio af sina
teologiska bref, blef ingen en »kyrkomoder».
Alla de namngifna eller blott i allmänhet nämnda
kvinnor, hvilka under antiken, medeltiden,
renässansen och nyare tiden framträdt inom konsten,
stå ofta i samband med ett manligt namn —
t. ex. Steinbach, van Eyck — och faderns eller
broderns eller mästarens rykte höjer dotterns,
systerns och lärjungens. Kvinnan har ofta ver»
kat med förtjusande finhet och behag — i
samma riktning som de manliga snillen, af
hvilka hon hämtat sin undervisning och ingifvelse.
Att förhärliga är hennes styrka och hennes
storhet. Hon är hjältedyrkare till sin religion
— och i sin religion. När Kristina da Pizzano
fick i uppdrag att skrifva Karl V:s af Frankrike
historia, blef hennes verk en af fin och varm
förståelse genomandad panegyrik och detta är
typiskt. Hvarje kvinnligt arbete af samma slag —
essay eller kritik, historia eller memoarer — får
likaledes genom entusiasmen sitt rikaste värde.
Ja, denna är det specifikt kvinnliga värdet inom
kulturen, när kvinnan ej producerar något, endast
där sätter in sitt snabbt vibrerande, med
konstnärens temperament besläktade väsen, detta som
är det barnalika i hennes natur, detta »barnalika»,
med hvilket Laura Marholm på ett annat ställe
kännetecknat kvinnlighetens urgrund, och som
kanske torde visa sig mera lättfattligt än det
»vilda». • Detta barn- vilde- och konstnärsdrag
gör kvinnan så snabbt mottaglig för de finaste
E. Key. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
