- Project Runeberg -  Kvinnorörelsen /
107

(1909) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kvinnorörelsens inverkan på förhållandet mellan kvinnor och män i allmänhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


europeiska universitet, de skilda nationerna känna
hvarandra. Att nio, tio folk äro sammanförda inom en liten
kamratgrupp, hör ej till ovanligheten. Lifvet blir sålunda
bräddadt med starka yttringar eller fina skiftningar af
själsfrändskap; andliga attraktioner och repulsioner korsa
hvarandra; inspirerande eller hämmande verkningar utgå
i alla riktningar. Det vore lika omöjligt att mäta det
befruktande inflytandet af ett sådant kamratumgänge som
att mäta det lif, hvilket uppstår under en af vindsus,
fjärilsfladder och bisurr fylld vårdag.

Inom en dylik kamratkrets kan offerlust och offerkraft
nå det otroliga, isynnerhet inom den nation, där
»flickorna ha kort och ynglingarna långt hår», som en
spefågel kännetecknade den i utlandet studerande ryska
ungdomen. Att ett par ryska flickor t. ex. en hel vinter
båda måste bruka den enas enda par skor och sålunda aldrig
samtidigt kunde gå ut, är en bland otaliga, små som stora,
yttringar af solidaritetskänslan mellan universitetens
fattigaste lärjungar.

När kamratlifvet uteslutande får kafébesöks-form,
borde kvinnorna reagera. De glida istället ofta med
strömmen. Emedan kafélifvet till en början verkligen
ger en hvass slipning åt intelligensen, kan det under
ett kort skede äga berättigande. Men när bladet är
slipadt borde lefnadskonstnären hålla upp. Ty låter man
slipstenen alltjämt gå, har man till slut endast skaftet
kvar. Fordom var det männen, nu mera är det äfven kvinnor,
som sålunda nöta ut vapen eller verktyg innan de ens på
allvar brukat dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:52:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnor/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free